Bussigheten på landsbygden.

Vilken bra klämmorgon. Svärfar hade fått låna en bil (han är också billös) och erbjöd sig att åka och storhandla åt oss. Vi njuter av våra fyllda kylskåp. Vilken lyx att få plocka på sig massor och få allt hemkört. Inte kånka med på bussen.

Nu när jag åker buss och ska passa tider så känner jag mig nästan som en storstadsflicka. Förutom det där med att bussarna dör varje helg. Och att jag igår på eftermiddagens sista buss var alldeles ensam på bussen.
     På landsbygden har alla bil. Två bilar.

Under skoldagarna är vi ofta ett litet gäng på fem-sex stycken som åker in samma buss och hem samma buss. Men vi är så få, så få, jag hoppas så att de inte tar bort våra bussar.