Det finns någon slags sorg varje kväll då jag måste bestämma att det är slut, över, THE END. Och lägga mig tillrätta för att falla in i medvetslöshet.
En del verkar kunna hantera det där med sömn så bra. De har gåvan. De behöver inte fundera över det. De lägger sig ner och sover en liten stund. Större än så är det inte.
Och jag har träffat människor som utan tvekan går och lägger sig för att de är så nyfikna på nästa dag.
Men mitt förhållande till sömn är komplicerat.
Att gå och lägga sig är ju att dö en smula: tråååkigt. Jag är jättebra på att sova, men bara på morgonen.
SvaraRaderaMmm.. att dö en smula :)
Radera