Ser du stjärnan i det blå....

Önskar morgondagen vore över. Jag har aldrig känt så här inför en muntlig redovisning, även om jag tillhör de som alltid avskytt dem. Jag brukar ändå gå med någon slags visshet att jag väl ror i land det på något vis... Eller att jag åtminstone har mycket bra saker att säga. Jag känner att jag har en massa bra saker att säga även denna gång. Och ändå. Jag är som en av alla dessa tonåringar som går till skolan med ont i magen. Som vaknar med ont i magen.

Jag önskar mig en ursäkt för att ringa och säga att det inte går. Jag önskar ...att kattungarna kommer i natt. Hon ser allt lite annorlunda ut vår höggravida. Tänk om de kommer i natt. Då kan jag inte åka imorgon. Nej det kan jag inte.