Dagis och sömnad

En morgon då min yngsta grät och klamrade sig fast vid mig då jag skulle lämna henne. Så gräsligt. Typisk konflikt mellan ens hjärta och hjärna, då hjärtat ropar "Ta hem henne, vad spelar allt det andra som ska göras för roll" medan den lilla uppblåsta hjärnan säger: "Så KAN man inte göra. Och vad gör det för gott, i läääängden? Och det har ju alltid gått över de andra gångerna hon varit ledsen." (undrar om det är för att jag har hört det så många gånger förut som min hjärna tänker det nu, för inte kan det väl vara jag som kommit på något sånt??)

Fröken som tog emot henne är en finfin fröken. Och hjärnan vann, jag valde att gå. Ringde för att höra hur hon hade det. Jodå hon lekte nu. Tråkigt nog räcker inte det som svar för mig. Men det att hon hela våren hoppat upp på morgnarna och längtat efter att gå till dagis är ett svar som lugnar mig. Lite.

Måste köpa symaskinsnålar. Jag har rensat i min garderob och tagit bort kläder jag fått men aldrig riktigt velat ha. Men min klädfanatiske dotter behöver säkert ännu mer kläder. tänker jag. Skulle vilja klara av att sy om de här tex till klänningar till henne.

Den här mönstrade hade stora ballongärmar som jag klippt av. Jag har nålat ihop sidorna lite, mest för att se hur det kan komma att se ut.








 







Den här svarta har jag inte gjort något med. Det enklaste är väl att bara klippa av ärmarna här också och sy in den lite...Men det hade varit kul att använda ärmarna. Får väl fråga dotra mi vad hon föredrar och sen gäller det bara att klara av det. För att inte tala om att komma till skott med det :)