Lupiner

Vår granne (som knackar på vår dörr och öppnar helt utan förvarning) sa att vår mur aldrig varit så vacker som nu, blommorna sprider sig och att det märks att vi tar hand om den.

Skojar du! Tar hand om. Muren är ju en av de övergivna. (Men inte den mest övergivna förstås.) Jag krattar sporadiskt ihop lövklumpar (som får ligga några månader innan jag orkar bära bort dem) och försöker rycka bort några lupiner (som håller på att flytta dit sakta men väldigt säkert) och har för första gången klippt bort döda nyponkvistar (de ligger fortfarande kvar på gruset). Och suckar en suck åt att gräset börjar erövra gruset (Egentligen är just det inget jag störs av, det där med gräs i grus. Men jag har förstått att så ska man inte ha det.)

Ja. Ni krattar. Så där fint har det inte varit för de andra hyresgästerna under de sexton år vi bott här.

Hon gav mig ett lupintips. Lupiner är tvååriga. Så om man går och klipper ner lupinknopparna ihärdigt under två år, så försvinner de.