Leva utan bil.

Nu är det billösa livet igång! Det funkar. Nästan. Fast vi inte lyckats sälja bilen än (Vilket betyder att vi fortfarande betalar försäkring. Och om vi sålde den för någon liten tusenlapp så skulle vi dessutom få tillbaka lite bilskattpengar...) så märks det att vi klarar oss på mindre nu. Buss och cykel i mängder.

Det som inte fungerar är det att barnen egentligen ska in till stan på dans och konstskola och slöjdarklubb. Hit ut kommer inga bussar på kvällarna. Och inga på helgerna.

Men snart har alla avslutningar varit. Då blir det lättare. Billöshet på riktigt. Och fria, för ett tag. Och efter sommaren hoppas vi snubbla över en ny liten, som inte behöver så mycket mat.

Detta är bilder från vår förra bil. Skruvmejseln var en nödåtgärd efter det att blinkerspinnen gått av två gånger. Den fungerade nästan. Ibland fick man inte på helljuset, och ibland fick man inte av det. Sedan designade P. en träpinne som passade lite bättre. Med den fick man alltid på helljuset på köpet när man blinkade, men man kunde slå av det på direkten. Så det var ett uppsving.
    Taket hade släppt. Det blev en mysig koja. För barn. Jag var mycket glad att vi inte längre behövde ha en barnstol fram när det skedde. Vi hade blivit färdiga med det livet då man klämmer in sig i baksätet. Avancerat till livet då vi kunde sitta och leka vuxna fram tillsammans. Sen dog bilen.