Söndagsved.

Det finns en bok som jag tittar i då och då.
Djurens språk. En kvinna som kallar sig Solöga har skrivit ner det hon upplever är olika djurs gåvor, sånt som de kan lära och ge oss människor.
Jag tror att jag tror att allt som lever är sammanlänkat på något vis. Och att djur kan komma med påminnelser då vi behöver det, precis som människor kan det.
Katten, skriver hon, har en gåva att älska sig själv.

Nu ska jag morgonpromenera. Solen har kommit tillbaka. Idag ska vi hugga ved och såga stock, så mycket vi orkar. Jag börjar få in en bra huggteknik tror jag: Knipa rumpan och böja benen och hålla ryggen rak hålla i yxan nära bladet när jag lyfter den, och sedan släppa yxan och låta accelerationen göra huggjobbet. Försöker att inte hugga med ryggen och halsen.
      Igår mutade jag barnen med pengar om de hjälpte till att bära in ved och sånt. De kom igång rejält och sopade rent i pannrummet och staplade så snyggt. Uj vad vi kämpade tillsammans.
 
      Vi bestämde oss detta år för att köpa en motorsåg och liksom göra allt "för hand". Det skulle vi kanske inte ha gjort. Det är mycket stockar. Det tar mycket tid.

Men hmm undrar vad en vedklyv kostar?