Friserar naturen.

Inget märkvärdigt. Bara topparna. Klipp klipp. Lite här och lite där. Trädgården som vi hyr börjar ordna till sig lite efter tre somrar med vår familj. När vi kom var den rak och tom. Orkeslös och stel. Nu har den kalufs. Och små vrår. Jag börjar få lite visioner och lite ork. Det tar tid sånt där med trädgårdar.
       Igår klippte jag bort risiga grenar och skiljde syrenen från jasminen. De står och trängs med varandra. Passade på att ta in en bukett. Passade också på att fläta en liten "dölja-fula-glasburkar-och-ölflaskor-vas". Hade tänkt använda kvistarna till att fläta en liten korg, men det kändes som ett så jobbigt och stort projekt, så jag började fläta med papperssnöre istället. Visste inte riktigt vad eller hur det skulle bli. Och jag orkade inte så länge. Men det slog mig att jag ganska ofta använder fula glasburkar eller flaskor där jag inte hunnit eller kunnat få bort etiketterna, istället för vaser. Men nu kan jag med ett enkelt handgrepp trä över denna och vips har det blivit en naturupplevelse. 

Den passar inte riktigt i vårt kök. Men någonstans. Någon gång :)

Det roliga är att en del av pinnarna kommer just från busken där själva buketten kommer från. Så de är återförenade igen. Min yngsta dotter trodde att det blommade från vasen. Fint!

Sen satt jag med alla andra pinnar och klippte dem i små små bitar. Det kan inte ha sett klokt ut. En liten sekatör och en stor hög pinnar och ris. Och en flicka i regn och regnkläder som sitter och klipper pinnarna i små bitar och strör ut över komposthögen. Sekatören var dessutom trasig. Fjädern hade lossnat, så då och då fick jag bända upp den mellan varje klipp. Men trots galenskapen njöt jag. Det fanns en gök ute med mig. Och en liten talgoxe.

Och  så rensade jag i mitt lilla nässelland. Jag har äntligen fått nässlor precis där jag vill ha dem. Och just där de växer väljer jag att det inte är ogräs. Utan min lilla nässelrabatt, som jag ska hålla späd och vacker. Och där satt jag och ryckte bort kvickrot mellan nässlorna. Brände mig förfärligt. Jag glömde visst handskarna igen. Men det bidde några nässelpannkakor.

Ottilia Adelborg: Prinsarnas Blomsteralfabet.

Ett träd som jag inte vågar beskära hur många böcker jag än skulle läsa om det, är äppelträdet.
Det får stå orört ett år till.