Sånt som aldrig blir färdigt.

Min frukost idag består mest av att äta upp den frukost som mina barn inte hann äta upp innan de var tvungna att rusa. Tre halvtomma skålar med dyrbar, utread yoghurt. Frånvaron av glamour är total.

Hittar en massa kul när jag går igenom alla skrymslen. Ett par vantar som jag började sticka när mitt äldsta barn var pytte-ytteliten. Tanken var att använda alla hopplöst små trådstumpar som egentligen inte går att använda till mycket mer än till hår på små dockor, och se om det kunde bli två vantar av dem.

Men så flyttade vi någonstans igen och min påse full med garner försvann på vägen. Tummarna blev aldrig färdiga. Nåja, tänkte jag, det är ju lång tid kvar innan han kan ha dem på sig, jag har tid. Och vantarna har fått flytta med oss hit och dit utan tummar. Men nu har mina två äldsta kommit ikapp vantarna. Och båda två blev jätteförtjusta i dem och vill ha dem! De små arma garnstumpsvantarna. Så, nu vore ju en bra tid att avsluta detta projekt. (Om inte så kan jag ju alltid skjuta upp det tills min yngsta (bilden) blir lite större)