Jag har missat två bussar denna morgon. Mina nycklar är borttappade och barnen kom en halvtimme för sent till skolan. När jag cyklade hem för att vänta på nästa buss så rann tårarna, hela vägen hem. Det är så tungt med alla dessa små grejer som ska kommas ihåg, och flyta på. Jag hade tänkt försöka skriva färdigt ett reflektionsprotokoll idag och skicka in till min skola. Men luften gick helt ur mig.
Men så kom en liten ekorre. Så fin så fin, satte sig och tittade på mig. inte lika lätt att gråta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar